Hej och välkomna till Livliga Gatan. Här får du följa vårt dagliga liv, mina barnböcker, pyssel och mycket annat. Läs också min bok "En gnista på vift" på www.kapitel1.se Läs och betygsätt!
Ingen sommar utan Szilvásgombóc. Jag skulle kunna kalla det för kroppkakor med söta plommon men, det låter så desillusionerande. Jag menar kroppkakor... antingen älskar man de eller så hatar man de och jag vill inte såga möjligheterna för denna fantastiska ungerska bondrätt eller dessert. Det härliga mättande kakan och det syrliga plommonet innanför är bara en fröjd och harmoni för både själ och smaklökar. Det påminner mig om en sorglös barndom, sommar hos farmor.
Så börja gärna med att bryna ströbröd och lämna inte stekpannan, det bränns vid innan man ens hinner blinka.
vanlig potatismos på ca. 5 potatisar 1 kilo plommon 1 dl strösocker 1 msk kanel 5 dl mjöl 1 ägg
Medan potatisen kokar kan du börja med att kärna ut plommonen. (Gör ett hack i själva skåran på plommonet, lagom stort för att man ska kunna pilla bort kärnan, men skilj inte åt halvorna, då blir det svårt att hålla ihop de). Blanda sockret med kanelen.
Under tiden potatismoset svalnar lägger du upp en stor kastrull med vatten (och lite salt i) för att koka. När potatismoset (glöm inte att salta!) har svalnat lägger du i ägget och (lite) mjöl. Spara resten av mjölet till utbakningen. Degen måste vara väldigt mjuk och lätt, på gränsen till klibbig, men det ska ändå gå o forma. Kalva ut den (ca 0,5- 1 cm tjock, beroende på hur tjock deg du vill ha - själv väljer jag 0.5 varianten) till en rektangel och dela den i rutor (en ruta för varje plommon) och när vattnet kokar fyller du plommonen en åt gången, lägger den på en ruta och viker upp hörnen till små knyten. Därefter är det lätt att forma de till släta bullar och sänk ner de i det kokande vattnet. Se till att inte plommonet sticker ut någonstans, då blir den av med den goda saften. Nyp till vid misstänkta sprickor.
När de är färdigkokta kommer de upp till ytan, ta upp de och lägg de i det gyllenbruna ströbrödet och rulla de runt. Det gör inget om inte det täcker hela bullen, det ser bara mer lockande ut, men själv brukar jag äta de utan ströbröd också.
Ät de som de är. För sockermunnarna kan man servera de med lite florsocker på.
Lycka till!
Ängla Rullar...
...görs utav överflödig deg. Man tar och rullar små pinnar (ca. 7- 10 cm långa) kokar de också och rullar i ströbröd. Dessa serveras med aprikosarmelad.
Tips:
Lägg inte i sockret i plommonen för tidigt för att då smälter det innan du hinner göra dina knyten. Pyssla om ett plommon i taget.
Se till att ha så mycket vatten i kastrullen att den ska kunna både sjunka och komma upp till ytan. Det är så du avgör om den är färdigkokt.
Jag har länge saknat de ungerska smakerna och torts att jag har levt i Sverige i 22 år, vilket är drygt två tredjedelar av mitt liv, är det först nu som jag har lyckats rekonstruera vissa rätter. Man kan ju inte smaka på allt man ser, det tar sin gilla tid innan man hittar JUST de rätta komponenter som behövs till en vis rätt. Jag har hört att det t.o.m. finns en ungersk affär i Göteborg där man kan skaffa vissa saknade ingredienser... hmmm den får jag nog ta och besöka vid närmaste tillfället, men nu ska jag dela med mig receptet till en av mina favoritdesserter, nämligen:
Túrógombóc (Kvargbollar) Det tar ca. 30 min att göra och blir 8 st
1 burk kvarg (jag tror att det är ca. 400 g, finns på Lidl) 1 ägg 4 msk ströbröd 3-4 msk mjöl (testa dig fram, för mycket mjöl gör att bullarna blir för sega) 3 msk socker 1 nypa salt
Börja gärna med att bryna lite ströbröd i en stek panna. Det bränns lätt vid. Rör om det hela tiden tills det blir gyllenbrunt. (Det är en smakfråga, men många blandar olja och/eller socker i ströbrödet. För egen del, tycker jag att det räcker med det socker som finns i smeten och varför göra den onyttigare med en massa olja. Det kan lätt bli för kvävande eftersom desserten serveras med florsocker).
Koka upp en kastrull vatten med lite salt i under tiden du blandar ihop ingredienserna till en slät smet. När vattnet har kokat upp formar du små bullar och sänker de försiktigt ( de går lätt sönder) ner i det kokande vattnet. (Själv tycker jag att det blir mer estetiskt om man gör de lite ovala eller droppformade. Formen får du lätt till med hjälp av två skedar, eller en glasskopa om du vill få fina runda bullar.
När de är klara kommer de upp till ytan. Lyft försiktigt ut de med hjälp av "en hålig sked eller sil" och rulla de i ströbrödet. Det gör inte om det inte täcker hela bullen, det ser bara ännu godare ut om den vita kvargen "sticker ut". Hålig sked använder jag för att inte få vatten i ströbrödet, då fäster det inte på bullen.
Ibland händer det att bullen inte kommer upp till ytan, då får du lossa den försiktigt från kastrullens botten.
AVNJUT med florsocker.
Tips:
* Koka en bulle innan du formar de andra, för att se om de blir lagom hårda. Är den för hård lägger du bara i lite creime fraiche. Är den för lös, lägger du till mer mjöl.
* För att smeten inte ska klibba vid skeden eller glasskopan, doppar du den i det kokande vattnet först.
Har jag berättat? Min lilla familj och jag bor i hus och
jag känner mig lyckligt lottad. Jag älskar att odla mina örter,
trots att jag slarvar med de ibland. Jag glömmer nämligen gärna
att vattna de. De står ute på verandan i stora krukor. Tanken är
att jag ska ta in de över vinter och ha färska kryddor till mina
mackor då också... med det är svårt, vi är många som gillar
färska kryddor och jag har två alltid sugna barn som ständigt
betar av de :-) och ler oskyldigt och stort och nickar förståndigt
när jag förklarar att man måste vänta med att plocka dem ibland
för att de ska hinna ta igen sig lite.
Tja, midsommarmeny i all ära. Trots
att jag tycker om det, äter jag lika gärna stora grillade saftiga,
riktigt flottiga revben med ;-) med en god fruktig sallad och ett
glas rött till. Vilket var fallet igår... det blev två middagar
istället för en: En vid tretiden - en riktig midsommar meny - och en
vid sjutiden -stora grova flottiga revben... mmm
Foto: Judit P Felföldi
Vi var och joggade en halvtimme igår
så jag kunde med gott samvete äta en rejäl portion. Jag bara
njöt... Jag fullkomligt älskar att äta, därför tränar jag
också. Jag vill kunna äta ALLT med gott samvete.
Apropå kryddor och växter. Jag kommer
ihåg, när vi bodde i mitt hemland. Min far hade byggt ett växthus.
De var två kollegor som hade delat upp en liten bit mark mellan sig.
Och medan min far var bortrest en vecka hade den andra passat på och
byggt upp sitt växthus på min fars uttänkta plätt. Hyggligt. Det
blev ett prydligt växthus gjort av glas, stod ljust och det var
aldrig ett ogräs på raderna inne i det. Min far däremot som är
alltid på språng, ena foten här och den andra där, hade givetvis
slängt upp sitt preliminära växthus utav återanvänd,
genomskinlig plast som användes till att slå in transporten utav
stora rullar av papper. Pappret var till tryckeriet där han jobbade
så han fick "spill"-materialet helt gratis. Så han byggde
upp sitt växthus också. Vinden slet i plasten, det prasslade och
huset såg allmänt pinsamt ut, men jösses vilken frukt det bar. Det
var visserligen fullt av ogräs och hämmande skott men våra
tomatplantor bokstavligen dignade utav röda, enorma, saftiga, söta
tomater. Vi fick jättegurkor som hade vuxit in bakom och snott sig
kring vattenröret, omöjliga att lirka loss och vi fick röda paprikor
som blänkte i solen. Jag antar att jag inte behöver berätta hur min
fars kollega kände sig när han såg det halvt fallna rucklet till
växthus - mittemot hans egna prydliga som nästan var en djungel utan
tomatplantor, gurkor och andra läckerheter.
Nu har jag svävat bort från real tid
och plats.. men det är så mysigt att minnas.
testing testing... att skriva
blog, men nu vet jag hur det funkar.. rent generellt i alla fall. Jag
har inte direkt bjudit in någon till min blog ännu, för tanken var
just att kunna utforska hur mycket jag vågar skriva. Jag kommer att välja att skriva rent generellt ibland men samtidig existera i och utgå
från en stor del av mitt personliga sfär. Hur
kan man skriva dagbok utan att våga avslöja sina känslor? Det
skulle vara skönt med att kunna, våga sätta sina ord på pränt,
hur ärliga eller oärliga de än må vara, hur mycket de än sårar
vare sig människor omkring en eller just en själv. För vad är
meningen med livet om man inte vågar yppa sin hjärtans sanning för
någon, speciellt för sig själv. SÅ händan efter, handen på
hjärtat!
Saker
som berör ens liv i allra högsta grad, som formar och utvecklar ens
personlighet i tid och otid. Saker som har hänt långt innan man
blev en färdigstöpt vuxen. Eller blir man någonsin färdigstöpt? Och VILL man bli vuxen? Om inte: VARFÖR inte? Hur mycket förstår man egentligen som barn om orsak och verkan,
verklighet och konsekvenser. ...och senare när man blickar tillbaka?
Och förövarna som inte menar att skada? (jag känner ett tvång att
kliva över och skriva från en observerares sida ibland för att
kunna få lite distans, men utan att avbryta mina egna tankar) och
ändå älska och förlåta just de människorna och se de öppet i
ögonen. Är det inte just det som är så farligt? Är det inte då
man blir så öppen och sårbar? Är det inte då risken finns att
man blir så utnyttjad till den grad att man till slut hasar sig fram
i nedsliten själ? ... och hur återhämtar man sig? När man är i
desperat behov av omgivningens kärlek och erkännande, att känna
att man uppfyller allas förväntningar.
Har
jag gjort det?
..
eller har jag inte gjort det? Hur vet jag? Jag har sådan tur att
jag har min underbara familj, de som älskar och förlåter mig för
mina misstag och leder mig vidare om jag är vilse någon gång. Det
är så underbart att vakna jämte de. Jag vet inte hur jag skulle
klara mig utan de. Jag vill ge dem mitt allt! Men är är också är så glad
att min Livliga Gata finns! Den har hjälpt mig så många gånger, när jag har varit ledsen. Där kan jag alltid kliva in, känna mig välkommen och kanske vila mig en
stund, få nya krafter, idéer...
Det
här är en blog som jag egentligen skriver till mig själv, åtminstone
“Judit's värld” delen. Du, kära besökare är givetvis
välkommen att läsa men jag kan inte lova att du kommer att förstå,
ty jag har så mycket i min ryggsäck som jag hela tiden återkopplar
till. Både smärta och glädje. Jag kommer inte heller att förklara närmare. Jag kommer att blicka tillbaka och
jämföra, fundera och analysera med mina egna erfarenheter som grund
och utföra detta för att kunna få en god självkännedom. Jag vill
helt enkelt bli en bättre människa. Och eftersom jag inte vill ha
hemligheter, vill leva rakt och ärligt (inte inför hela världen,
dock inför de som verkligen älskar mig) kommer jag lite då och då
att kliva in hit och skriva ner det som strömmar igenom mitt hjärta. I
mitt arbete i att en god självkännedom kan ingen annan hjälpa mig
än jag själv. JAG är förövaren och offret, författaren och
kritikern, patienten och psykologen.
Allvarligt Bähähähähä.. vad tror de om oss konsumenter egentligen? Bara se den listan av skräp som strömmar in genom ditt lilla rör till vidavärlden! Sen undrar du varför din lilla Inbox fylls med sk*t så snabbt. Kolla bara listan av alla små och stora företag som glupskt försöker sätta klorna i dig!
Klart, FaceBook måste ju också överleva på något sett, lite Pay Per Click gynnar ju ekonomin... .. men bara kolla igenom listan och läs det finstilta!!!
"När du deltar i tävlingen/undersökningen accepterar du att mottaga flera spännande erbjudande och nyhetsbrev om tidningar, skönhetsprodukter, marknadsundersökningar, online spel, säkerhetsprodukter från bland annat BioTech Pharma, Egmont Kärnan, Securia Systems AB, Forma PG, KrysundaKosttillskott, IMP Online AB, Online Con Group AB, Hjemmet Mortensen, Vitalas, Readers Digest via brev, telefon och andra elektroniska medium som t.ex. e-post. Du kan när som helst avanmäla dig ifrån denna kommunikation."
(läs villkoren) som H&M och FaceBook förråder dig för! .. och vad får du för de ynka 200 kr som du blir erbjuden? Ett hav av inströmmande enkätundersökningar, erbjudanden, som de visserligen påstår att du kan avanmäla dig från, men väl inne i din postlåda slår de rot och det kommer ständigt nya som försöker lura på dig an massa annat trams.
"Dina upplysningar kan eventuellt bli vidare sålda om det är nödvändigt utifrån de svar du angivit."
Är de där 200 kronorna verkligen så lättförtjänta eller skulle du t.o.m. betala extra 200 för att äntligen lyckas bli kvitt allt skräp du har dragit på dig?
Sen är detta också en rolig vits!! Jag som har en gnutta erfaranhet av denna brasch...
Alla som deltar får dessutom möjligheten att få 50 kr gratis av betsson till online casino spel (utan insättningskrav). "
Då kan jag ju säga att de 50 kronorna kan de ju stoppa var de vill, du kan ju ändå inte ta ut dem. Måhända inget "insättningskrav", men oundvikligen ettomsättningskrav , vilket innebär att du måste återanvända dina skänkta pengar tillräckligt många antal gånger för att du ska förlora de innan du ens hinner börja hoppas på vinst, ännu mindre på Jackpott!!! ..Dessutom! Vad sjutsingen ska man med 50 kr till? Man vet ju hur mycket varje satsning är på!
Oliver blev arg idag.
Ingen vår i sikte, fastän solen lyser. “Förrädare!” tyckte
alla på Livliga Gatan 7. Den lyser ju med ett sådant varmt sken på
dagarna att man skulle kunna tro att det är pulsgrader ute. Ända
tills man får syn på den orubbligt stora snöhögen, som nätt och
jämt täcker deras köksfönster. Oliver tog på sig ytterkläderna
medan mamma Bell flätade Majas hår. Snöhögen såg så lovande
mjuk ut när den höll på o smälta förra veckan. Nu är den en
enda tvåmeters kompakt isbit. Väl ute sparkade han besviket på
isklumparna, krossade de med sulan. Det raspade på asfalten. Inne stod äggen framme vid spisen på diskbänken redo att knäckas till en
smarrig frukost. Maja såg på Oliver från köksfönstret och
tyckte synd om honom. Fast alla var ju besvikna över att det
fortfarande var vinter, men Oliver var alltid den som kunde lida mest. När
hennes flätor var färdiga tog hon också på sig ytterkläderna och gick ut för
att trösta honom.
“Nä nu tycker jag att
vi kastar ägg på snön!” ropade Maja och la armarna i kors.
Oliver började genast
skratta. “Ja, det tycker jag är en bra idé!” och skrattade så
mössan åkte bakåt.
Sakta gled handtaget ner
och dörren öppnades någon centimeter. Det var någon som rörde
sig bakom glipan, dryga en meter hög, nåja kanske 15 centimeter
längre. Ett av de mest ovanliga ögonfärgen visade sig för en
snabb sekund. Det lilla rödbruna ögat såg inte i all hast att
mamma Bell precis stod och tittade på den mystiska lilla
händelsen och den kuddiga lilla hand som nu försiktigt
trevade efter äggen på diskbänken.
Hon skrattade för sig
själv. Handen som febrilt trevade efter äggkartongen sträcktes allt längre in. Pust och stön hördes bakom dörren. Nu var hon
väldigt nära. Oliver ropade plötsligt ”Maja! Kommer du?”
Handen ryckte till och
innan den kunde återuppta sin verksamhet, bytte fru Bell snabb
och tyst ut kartongen mot ett kilo bakmargarin och fnittrade.
Fingrarna fann vad de sökte efter, men stannade tvärt igen. Det här
var ju inte vad hon hade hoppas på och det lilla ögat kikade snabbt
in igen. Fru Bell kunde inte hålla sig längre utan brast i skratt
och öppnade dörren på glänt och Maja klev in skrattande.
”Kom Oliver! Vi äter en
stor frukost, så känns det bättre sen!” ropade fru Bell till
Oliver. Det tog en liten stund för Oliver att acceptera att det inte
gick att göra något åt vintern. Han förstod ju att våren skulle
komma även om det tvekade lite. Han dröjde där ute en liten stund
till.
Mamma Bell visste att det
är svårt att vara glad när man är hungrig och var redan på väg
ut för att se var han höll hus. Och där stod Oliver, på toppen av
snöberget. Han stod och kissade i båge från den. Han fick syn på
sin mor, putade med magen ännu mer och kissade tjurigt vidare. Maja
gick också ut efter de för att se vad som stod på. Fru Bell blev
så överraskad att hon till en början bara stirrade men när Maja
fick syn på Oliver stående på spetsen på snöhögen i jämnhöjd
med granens topp kissande i båge som nästan nuddade kanten på
hustaket, brast hon i skratt. Det gjorde även mamma Bell. Hon visste
att Oliver visste bättre och pratade inte om saken mer. De skrattade
fortfarande när de gjorde den fantastiska flervåningschokladtårtan
och dagen därpå började faktiskt snön smälta.
Solen
lös in i Majas och Oliver rum och gjorde väggen skinande vit. Ingen
lampa behövde tändas idag. Det har det inte behövts på några
veckor nu. Det är ljust när man vaknar. Den stumma vinterns
förlamande stumhet har äntligen bitits av, till en början av små
försiktiga fågelkvitter. Ute är det fortfarande nyvaket och skört.
Istapparna spelar xylofon där de droppar och fyller Livliga Gatan
med sin ljuva melodi.
Inne
på Livliga Gatan 7 var det redan liv. Maja och Oliver var redan i
färd med att ta på sig sina ytterkläder. Maja var jätteglad. Hon
ska träffa sin fröken på sin nya skola för första gången och
hon var så förväntansfull att hon inte såg sig för och råkade
ta fel skor. Det var pappa Bells känga! Oliver pekade och brast i
skratt. När Maja fick syn på den stora vänstra skon började hon
också skratta. Rakt i KÄNGAN som snabbt fylldes av en massa
kittlande skratt. Så när pappa hade tagit på sig kängan och redan
hunnit ut på gatan påväg till jobbet började den bete sig riktigt
konstigt. Den kittlade pappas vänstra sula så han också började
skratta och skutta. Han nästan dansade med sin väska i handen.
Hatten hoppade hit och dit på hans huvud och halsduken ringlade som
en boa i luften. Han hann inte stanna för att tömma skon, dessutom
skulle DU tömma den om din lilla prinsessa hade andats sådan lycka
i den? Han ville inte. Skrattet värmde och gjorde honom glad.Vid
det laget hade Livliga Gatans invånare också kommit på fötter och
alla var redan ute, på väg någonstans när de plötsligt fick syn
på herr Bell som kom skuttande och skrattande på trottoaren och
vinkade glatt till alla. Maja, Oliver och fru Bell stod på
trappsatsen och skrattade också glatt. De vinkade och begav sig
också iväg för att komma igång med sin stora dag.
Framför
varje hus ligger snön i stora högar som når upp till husens tak
och varje barn har en alldeles egen pulkabacke. Fast det är klart, visst är det roligare att åka tillsammans på varandras backe
istället eller gräva grottor i dem! Det blir en rolig och spännande
dag! Men det blir ännu mer underbart att få komma hem! Det blir
pulka med grannbarnen och en kopp varm choklad ur mammas stora
termos.
Judit's VärldPosted by Juti Fri, February 12, 2010 13:00:52 Igår träffade jag en ny väninna. Vi hade en lång och rolig lunchrast. Hon är färgrik, har en fantastisk personlighet och är öppen. Det blev många intressanta teman som togs upp, men min favorit var när hon sa att uttrycket "time is money" är totalt irrelevant. Jag måste säga att jag håller med henne fullt ut.
Hon menar att man är aldrig färdig som människa, man kommer ALDRIG dit. Det viktiga i livet är att man vet att man ÄR DÄR just nu. Hon fick upp mina ögon på ännu en intressant observation. Det är att folk verkar tro att man har tid och att framtiden tillhör en. Visst det går bra att invagga en femåring i den trygga tanken att "du har all tid att bestämma dig", men du... ...du däremot... måste veta att du har INGEN framtid. Du har ingen tid som är din, det som är passerat, kan du inte ändra på. Du KAN
planera för framtiden, men det är inte säkert att det kommer att ske.
Det enda du har är här och nu. Lev i nuet och gör det bästa utav det! Den kommer aldrig igen... Så nu ska jag till bibblan! Min beställda bok (Lundberg Hahn, Kerstin, Stormens ögon 2009) har kommit. Kan knappt vänta så att jag kan läsa den och skriva en liten recension om den
Sen ska jag köpa vattenfärg och testa på att måla lite med mina barn. Ha en fantastisk fredag allihopa
Mitt namn är Judit P Felföldi. Jag skriver barnböcker och kortare sagor till barn och vuxna. Jag kommer att dela med mig av mina sagor och berättelser och min
livliga värld. Här får du möta sagofigurer av de mest unika slag.. bara
ha lite tålamod.. jag bygger under tiden du läser detta.
Foto: Judit P Felföldi
